Lukáš Kania

Även om Lukáš Kania sedan länge är verksam i Prag, formas hans förhållande till rum och landskap av erfarenheten från den nordmähriska region han kommer ifrån. En miljö präglad av ett industriellt förflutet, av landskapets föränderlighet och av sammanflätningen av skilda kulturella influenser blev en av utgångspunkterna för hans tänkande kring bilden som en plats för ovisshet. I sitt verk skapar han till synes bekanta rumsliga situationer som vid längre betraktande börjar fjärma sig från den vanliga erfarenheten. Horisonterna glider isär, rummets skikt överlappar varandra, och de mjuka färgövergångarna störs av små avvikelser som verkar som omärkliga “fel” i själva verklighetens struktur.
Konstnären intresserar sig sedan länge för de ögonblick då vår tillit till världens stabilitet börjar falla samman. Rummet i hans målningar är ingen fast kuliss, utan ett föränderligt fält där logiken upphör att vara en självklarhet. Subtila perspektivförskjutningar, oklara förhållanden mellan de enskilda planen eller störningar av rumsliga samband skapar känslan av att vi betraktar en verklighet som obetydligt har “hackats” och skrivits om enligt andra regler. I senare arbeten utvecklar konstnären denna princip vidare genom paradoxala situationer där grundläggande fysiska samband motsäger varandra – till exempel ljuskällans och slagskuggans placering.
Dessa målningar utgår inte enbart från den visuella erfarenheten, utan även från filosofiska frågor som rör tidens och verklighetens natur. Inspiration kan sökas hos tänkare som Henri Bergson eller John Ellis McTaggart, vilka ifrågasatte gängse föreställningar om linjär tid och objektiv verklighet. Kanias målningar blir på så vis visuella experiment där tiden, rummet och den egna identiteten utsätts för tvivel. Det handlar inte om att söka svar, utan om att skapa situationer som leder betraktaren till frågan om hen verkligen rör sig i en fast given verklighet, eller om allt som hen tar för givet bara är en konstruktion av medvetandet. Horisonterna i hans målningar förblir därför öppna och fortsätter att avlägsna sig.